.

Alltså, nu sitter jag här igen och kollar på programet Det okända, tv+  20.00-21.00, och är livrädd. Att jag aldrig lär mig.. Jag dras mellan att verkligen vilja kolla och vara livrädd så jag nästan börjar gråta. Haha, ja så illa är det faktiskt. & till och från tror jag på sånna saker...

När jag var lite och bodde i stan, på norr, så var jag alltid rädd för källaren. Sure det är väl en klassiker att småbarn är rädda för källaren, men varje gång jag steg in i något rum där nere var jag tvungen att tända lampan först om lampknappen satt längre in i rummer gick jag inte in. När jag väl skulle upp från källaren så sprang jag som en dåre och det kändes alltid som att någon/något jagade mig. Så fort jag hade kommit upp och stängt dörren bakom mig kunde jag pusta ut. Shit, när jag tänker tillbaka på det så kommer jag ihåg hur jäkla rädd jag var.

Det blev ju inte bättre när jag flyttade ut hit till Vintrosa....

..Den var nog en av de första helgerna som jag bodde här.. Maria var hemma hos mig och vi hade hyrt film, the grudge, och satt här nere i sofforna livrädda och rätt vad det är hör vi ett bankande och flyger mot varadnra och skriker. Ljudet kom från en dörr som är lite längre bakom sofforna, ljudet kom tillbaka om och om igen. Bakom dörren är det liksom ett rum där man har frysbox, potatis, sakersomintefårplatsnågonannanstans-rum. Det är någon slags betong på väggarna, inga fönster och ingen fläkt. Det jag vill komma fram till är att "det är nog luftdrag som får dörren att vibbrera/darra/dunka-whatever-teorin inte kan stämma. Det går inte. Och att vi inbillade oss den kvällen bara för att vi såg på en skräckfilm har ingen betydelse eftersom att jag har hört ljudet minst 1000 gånger efter det. Riktigt creepy och jag går aldrig in där utan att tända alla lampor och utan att ställa upp dörren med något så den inte stänger igen sig. Får kalla kårar av att gå in där.

Mygodd, nu har jag skrivkramp men sorry jag är inte klar än. Nu kommer det värsta..

..Det här hände en sommardag och jag satt här nere vid datorn och surfade runt lite.. Så hör jag hur mamma ropar på mig, "Miiiiickissssss!!" Jag skriker till svar "Jaaaa" Medans det slår mig, fan jag är ensam hemma. Ärlig, det var äcklig. Och så tänkte jag att jag bara inbillade mig, man kan ju lyckas höra iprincip vad man vill. Brydde mig inte mycket mer om det tills jag känner att någon tar mig på axeln. Ni som läser detta tror säkert att jag överdriver eller hittar på. Men jag lovar er något sånt hittar man inte på om man heter Michaela Klippel, eftersom att jag är så jäkla rädd för allt som har med det övernaturliga att göra. Fick världens panik och sprang upp efter telefonen och ringer mamma med gråten i halsen och går igenom "korridoren" och hör från ett rum att våran gamla VHS-video börjar spola tillbaka den film som sitter i. Jag börjar tro att jag är galen och skriker till mamma och frågar om hon har använt videobandsspelaren idag för att spela in något. (dum fråga egentligen eftersom att man använder dvd till allt nuförtiden.) Så svaret var alltså "Nej? Vadådå? Den har vi inte använt på jättelänge"....  Det finns säkert tusen förklaringar till allt detta för er som absolut inte tror på något bortom oss människor, men det är vore väl konstigt nu när det finns såååå många som berättar att de har varit med om saker och ting och ingenting skulle stämma. Skulle alla blivit galna? Inbillat sig? Jag är så sjukt nyfiken när det gäller sånthör samtidigt som jag är galet rädd. Jag tror faktiskt att vissa människor kan känna av sånna här saker mer än andra, jag hoppas att jag kan få hålla mig till den delen som inte vet så mycket, ser mycket. Jag vet att jag skulle bli tokig, riktigt jävla tokig, om jag skulle få något bevisat av det jag tror på.. Jag tror inte, öööhhmm..

Jag känner att jag måste säga till er än en gång, jag har inte hittat på något av det jag skrivit.. It's all ture, sorry.

Fan, nu har jag skrämt upp mig själv.