.

När jag traskade hem, mot mitt ensamma och tysta rum, slog det mig hur tråkigt det egentligen är att vara det enda "barnet" som bor hemma. Jag känner det verkligen nu när Madde har varit här och våldgästat oss i nästan 3 veckor.. Det var så skönt att ha henne hemma igen, alltid någon att sitta och prata med sent på kvällarna, man var liksom aldrig ensam. Eller ja, såklart är jag inte ensam, Mamma & Janne bor ju faktiskt också här. =P Men det blir inte samma sak som att ha ett syskon retandes runt en. Ikväll tycker jag det är sjukt jobbigt att behöva vara här hemma själv, utan henne. =(


Saknardigså.